Antikvariaatti.net - tarjolla 1011320 nimikettä

Korkeus 4 cm.

5-levyä.

-Mannerheim fick ett formellt förordnande till överbefälhavare den 16 januari 1918 och satte upp sin stab i Seinäjoki som låg invid den viktigaste kommunikationsvägen mellan de vita stödområdena och senaten, vars verksamhet flyttats till Vasa. Staben bestod av finländare som hade tjänstgjort i ryska armén, och fick till förstärkning ett antal frivilliga stabsofficerare från Sverige, vilket hade stor militär och även politisk betydelse. Mannerheim ville inte ha tyskar i staben, och Tyskland var heller inte berett att skicka soldater till Finland före freden i Brest-Litovsk den 3 mars 1918. Då Tyskland sedan beslöt att bidra till lösningen av situationen i Finland och skickade dit Östersjödivisionen under general Rüdiger von der Goltz, måste Mannerheim av politiska skäl ändra strategi.
 Kriget började i Österbotten som ett ”frihetskrig” med avväpningen av flera ryska­ garnisoner. Detta hade stor betydelse, inte bara för att man skulle kunna skaffa vapen och etablera ett stödområde i norr utan också för att legitimera kampen som helhet. Mannerheims avsikt var att skapa en armé och utbilda den samt skaffa vapen från Sverige eller annanstans ifrån. Värnplikt infördes därför. Då den tyska interventionen närmade sig beslöt han att snabbare än planerat erövra det röda fästet Tammerfors, vilket lyckades efter hårda strider och stor ömsesidig manspillan.­ Samtidigt avancerade den vita armén i Savolax mot söder, och högkvarteret flytta­des till S:t Michel. Möjligheten att de vita ryssarna med hjälp av de västliga ententemakterna förr eller senare skulle försöka kväsa bolsjevikregeringen och att Finland skulle delta i den operationen var en tanke som säkert föresvävade Mannerheim hela tiden.
För att framhäva frihetskrigets finska, icke-tyska karaktär tågade Mannerheim den 16 maj 1918 i spetsen för sin ”bondearmé” in i Helsingfors och höll en segerparad. General von der Goltz och hans styrkor hade nämligen en månad tidigare besegrat Helsingfors röda regering och styrkor, och i Helsingfors rådde starka protyska stämningar. Mannerheim motsatte sig nu senatens politiska och militära Tysklandsorientering, som höll på att föra Finland in i den tyska maktsfären, i syfte att få en säkerhetsgaranti mot Ryssland och de egna röda. Då senaten inte gick med på Mannerheims krav, lämnade han Finland den 1 juni 1918, övertygad om att ententen ändå skulle segra.
http://www.blf.fi/artikel.php?id=625

-På 1920-talet ägnade Mannerheim mycket tid åt Finlands Röda Kors och General Mannerheims barnskyddsförbund, som syftade till att hela nationen och överbrygga de motsättningar som inbördeskriget hade lagt i dagen. I den verksamheten hade han hjälp av framför allt sin syster översjuksköterskan Sophie Mannerheim, senare av den framstående barnläkaren Arvo Ylppö och många andra. Mannerheim företog också jakt- och kurortsresor utomlands och upprätthöll sina kontakter med politiska och diplomatiska kretsar.
 Den ekonomiska och politiska brytningstid som tog vid 1929 aktualiserade Mannerheims ställning, och vissa högerradikala kretsar önskade att han skulle bli militärdiktator. Han intog dock en försiktig hållning till Lapporörelsen och dess anhängare och gav inga utfästelser. Han följde situationen noga och förberedde sig synbarligen för möjligheten att Lapporörelsen skulle ta över makten. P. E. Svinhufvud, som hade blivit vald till president under denna turbulenta period, utnämnde strax efter tillträdet i mars 1931 Mannerheim till ordförande i försvarsrådet och överbefälhavare i krig. Detta knöt honom formellt till statssystemet igen. Mannerheim utnämndes till fältmarskalk 1933.
 Världsläget förändrades 1933, och tyngdpunkten i Finlands försvarspolitik försköts. Ivern för Östkarelen och Ingermanland samt Storfinlandsideologin mattades av då Tyskland och Ryssland snabbt blev starkare. Samtidigt förlorade Nationernas förbund i betydelse. Mannerheim stödde tanken på en ”nordisk orientering”, som även proklamerades offentligt 1935, men nyorienteringen gav inte Finland några garantier för säkerheten. Den nordiska orienteringen kom trots det att få en stor politisk-psykologisk innebörd. Vinterkrigets utbrott mellan Finland och Sovjetunionen 1939 fick till stånd en frivilligkår och humanitärt och militärt bistånd av betydelse från Sverige samt sympati för Finland i västländerna.
 Jämte Sverigerelationerna odlade Mannerheim 1933–1939 flitigt relationerna till Storbritannien. Han företrädde Finland vid Georg V:s begravning 1936 och stod i kontakt med de brittiska luftstridskrafterna och flygplansindustrin. Tysklandsrelationerna upprätthöll han genom att jaga tillsammans med Hermann Göring, men vid de stora nationella festligheterna i samband med 70-årsdagen 1937 och vid frihetskrigets 20-årsjubileum 1938 var det inte de tyska relationerna han valde att framhålla. I stället betonade han nationell enighet och närmade sig socialdemokraterna, som då för första gången ingick i en koalitionsregering med Agrarförbundet.
http://www.blf.fi/artikel.php?id=625

Alkuperäinen, vanhaa Hokkanen Oy 1970-luvun varastoa, vaikka haalarimerkki.

Harvinainen painos.

Kirjoittaja on tiibetiläisen böntradition lama. Tässä hänen kirjassaan annetaan yksityiskohtaisia ohjeita unijoogaan ja selkounien näkemisen taitoon. Näitä oppeja on hyödynnetty jo yli tuhat vuotta henkisen kehityksen apuvälineenä. Dimensiot 21 ¤ 15 cm.

21 x 30 cm.

Yagur-kibbutsin historiikki vv. 1922 – 1975

Sivuilla merkintöjä lyijykynää

Toimituskulut 2,60 €.

-Maakuntakukka pihlaja blokki 10 x 2,10mk-Automaattivihko Lintuja (Telen kannella) 5mk-Kalastus -vihko V15. 5 x 2,10mk-Lasten piirustuksia -blokki BL7. 3 x 2,10mk-Nuorten harrastuksia -blokki BL8. 4 x 2,10mk-Kemia välilöpari